Ute vid kusten, endast några stenkast från Öresund, ligger en s.k. stendös från ca 4.000 f.Kr. En dös är en gravkammare av stora, upprättstående stenar som täcks av ett stort takblock. Stenarna har en gång varit inbyggda i en uppkastad jordkulle men denna är i dag borta. På Söderslätt finns ett flertal stendösar, den märkligaste är dubbeldösen vid Snarringe strax öster om Skegrie någon mil öster om Vikingareservatet.

Bruzelius skriver om Eskilstorpsdösen ca 1870:
"På strandmarken till ryttmästarebostället i Eskilstorp är en ganska ansenlig stendyss belägen ej särdeles långt från havet. Ännu i mannaminne var den försedd med omgivningsstenar, men dessa förstördes av en av prästbönderna till vars hemman den på den tiden hörde. Numera återstår, som teckningen utvisar, endast själva kistan med dess överliggare, vilken utgöres av en högt ansenlig sten, flat på undre sidan, något över två alnar tjock och omkring 4 alnar i diameter på alla sidor. Oaktat dess storlek är den dock sprucken i två, tämligen olika, delar.

Kistan vars längd är 3 alnar och bredd 2 1/4 dito, består av tre, på innersidan flata, stenar, men är alldeles öppen på den nordöstra sidan. Den norra underliggaren är 3 alnar bred, 1/2 aln tjock på det ställe, där den är tjockast, och på inre sidan 2 1/6 alnar över jord, samt söndersprungen förmodligen genom överliggarens tryck. Den södra stenen är 3 alnar bred, 3 kvarter tjock och 1 3/4 aln hög inuti kistan, varigenom överliggaren fått en ej obetydlig lutning åt södra sidan och kistan sålunda är vida lägre därstädes ...."